Mat och ätande

Svårigheter med mat och ätande kan bero på olika saker. Det kan vara svårt med själva ätandet, att tugga eller svälja, eller svårigheter med matens konsistens. Det kan vara svårt att bryta vanor eller att klara den sociala samvaron kring matbordet.

Problem med maten eller ätandet kan vara en fas som går över eller blir mindre uttalad efter en tid. Men fortsätter problemen behöver man ta reda på orsakerna. Det är också viktigt att personen får genomgå en medicinsk undersökning eftersom problemen kan ha andra orsaker än autismsymtomen. Det kan till exempel vara motoriska problem som gör det svårt att tugga eller svälja eller andra problem i munhåla och svalg.

Vanliga svårigheter 

Bundenhet till rutiner

Fasta rutiner är viktigt för många med autism för att ätandet ska fungera bra. Men rutinerna kring ätandet kan också bli omfattande. Kanske måste man duka eller servera maten på ett särskilt sätt för att barnet eller den vuxne ska vilja äta. För en familj kan det vara svårt att veta hur långt man ska ställa upp på barnets krav för matrons skull. 

Bestämda platser vid matbordet är viktigt för många. För en del kan det underlätta  om man äter med samma tallrikar och bestick varje dag. En bra hjälp för att visa hur måltiden framskrider – att den har ett början och ett slut – kan vara använda ett timglas eller annan visuell tidvisare.

Måltiden kan få en lugn upptakt genom att man upprätthåller rutiner. Det kan till exempel vara att tvätta händerna före maten, hjälpa till att duka eller gå och kalla på den övriga familjen. Rutinerna kan bli en hjälp att skapa överblick och därmed gott humör. Tyvärr kan rutiner samtidigt skapa irritation och upplevas som en tvångströja av andra vid matbordet.

Matens färg och konsistens

Matens färg, form och konsistens har stor betydelse för många med autism. Just konsistensen verkar spela en stor roll, vilket kan vara svårt att förstå för andra.

Ett litet barn kanske bara vill äta puré med helt jämn konsistens utan några bitar i. Ett äldre barn kanske endast vill ha mat som är hård och som inte känns svampig. Andra vill enbart ha mat med riktigt jämn, snudd på flytande konsistens och avskyr klumpar. En del vill bara äta vit mat som gröt, mjölk, spagetti och ris och ingenting därtill. Andra kanske tolererar allt utom gröna maträtter medan vissa bara vill äta några få maträtter.

Det kan vara svårt att äta mat med många ingredienser blandade. Däremot kan det gå bra att ha ingredienserna en och en bredvid varandra på tallriken. Då kan man själv välja i vilken ordning man vill äta dem. 

Smak- och luktsinne

Det är vanligt att ha smak- och luktupplevelser som skiljer sig från andras vid autism. Man kan vara överkänslig för lukter som andra inte känner alls. På samma sätt kan det vara med smakupplevelser. Det kan också vara tvärtom, man kan ha en låg känslighet. Då vill man kanske ta extremt mycket salt, peppar eller ketchup för att få smak på sin mat.

Överkänslighet, eller okänslighet, för varm och kall mat kan skapa problem för den som har autism. För omgivningen kan det vara svårt att förstå den här typen av speciella reaktioner och avgöra hur långt man ska gå personen till mötes.

Känslighet i munnen

En del med autism har en ökad känslighet i munnen, tänderna eller svalget. Det kan göra att viss mat kliar i tänderna. Mat som fastnar mellan tänderna kan också skapa stor irritation. Man kan också vara överkänslig för mat som låter när man tuggar, till exempel hårt bröd eller råa morötter. Vissa kan reagera mot att stoppa in bestick i munnen.

Svårigheter med att äta kan även bero på en svag muskulatur runt munnen eller i munnen. Följden kan bli att man lätt dreglar eller har svårt att svälja maten. 

Hunger- och mättnadskänsla

Känslan av hunger och mättnad kan vara mindre utvecklad hos en del barn och vuxna med autism. Det kan vara svårt att identifiera och tolka dessa signaler. Dricker man dessutom mycket mellan måltiderna kan det bli ännu svårare att känna hunger. En viktig uppgift för omgivningen kan då bli att hålla på regelbundna mattider, oavsett om personen är hungrig eller inte.

Bristen på hunger- eller mättnadskänsla kan orsaka mycket oro hos omgivningen. Man kan oroa sig för om barnet eller den vuxne får i sig tillräckligt med näring, eller tvärtom, att för mycket mat ska orsaka problem med övervikt.

Mage och tarm

Föräldrar till barn med autism berättar ofta att deras barn har mag- och tarmproblem. I en studie av 3–8-åringar med autism visade det sig att dessa barn hade drygt dubbelt så mycket mag- och tarmproblem som jämnåriga utan autism. Detta utan att man kunde hitta någon medicinsk orsak. När man undersökte kostens sammansättning visade det sig att barnen fick i sig rekommenderad mängd kalorier, kolhydrater och fett, men att de däremot hade ett ökat intag av protein. Dessutom rapporterades avvikelser när det gällde avföringens konsistens utan att det kunde förklaras av matvanor. I en del fall rörde det sig om svår förstoppning.

Mag- och tarmproblem i barndomen och försöken att rätta till problemen med olika dieter, kan bidra till att ett barn blir fixerad vid en viss typ av mat och undviker annan. Det har också visat sig att tidiga mag- och tarmproblem är överrepresenterat hos personer som får anorexia nervosa i tonåren.

Egna idéer och teorier

Personer med autism kan ibland skapa egna teorier om mat och ätande. Till exempel kan man se på ätande som endast ett bränsleintag, att mat är ungefär som bensin till bilen och i övrigt helt ovidkommande.

Annorlunda hunger- och mättnadskänsla kan bidra till tankar om att man kan vänja av kroppen med mat. Man kan till exempel tro att man måste börja banta om man går upp i vikt efter att ha druckit mycket vatten, eller att man kan bli tjock om man använder mycket cerat eller fet handkräm. För att komma tillrätta med den här typen av missuppfattningar, behövs kunskaper om kost och näring och hur kroppen fungerar.

Matsituationen

Måltiden tillsammans med andra kan vara en upplevelse av stress och krav som är svår att klara. Till exempel kan det vara svårt att använda kniv och gaffel och inte bara sked eller fingrar. Det kan också vara svårt att tugga, samtidigt som man förbereder en ny tugga, och att göra tuggorna lagom stora så att det inte ser oaptitligt ut för andra.

En annan utmaning kan vara att lägga upp lagom mycket mat på sin egen tallrik. För att barnet eller den vuxne ska lära sig att ta själv från faten kanske man får lov att ”standardisera” en portion. Man behöver då veta och kanske träna på att man får ta om ifall man vill ha mer. 

Andra svårigheter

Hos barn eller vuxna med autism som också har en intellektuell funktionsnedsättning finns ofta större svårigheter. Det kan till exempel handla om att man stöter upp maten och tuggar om den, spottar ut den eller kräks upp den för att sedan vilja äta den igen. En del kan få smak på olämpliga saker, som till exempel cement, blomjord, tapeter eller växtdelar. Det här fenomenet kallas för pica.

En orsak till att en person äter oätliga saker kan vara att personen upplever en stimulerande sensation av det främmande ämnet i munnen. Eller så kan orsaken vara att personen är understimulerad. Då kan ibland ökad sysselsättning och medvetna belöningssystem ha effekt. En annan orsak kan vara stress och då behöver man hitta vad som orsakar detta och försöka åtgärda det. 

Det kan också hända att en person lärt sig uppskatta den ökade uppmärksamheten som ett avvikande ätbeteendet leder till. Att försöka att konsekvent negligera det kan i så fall vara ett sätt minska det. Men det kan finnas andra förklaringar också, som med pojken som åt cigaretter. Han hade helt enkelt blivit van vid den stimulans som nikotinet gav. Det kan också finnas medicinska förklaringar, som att det kliar i munnen och att de oätbara sakerna lindrar klådan.

Matproblem i olika åldrar

Svårigheter med mat och att äta kan variera under olika skeden av livet. Här beskrivs i stora drag hur utvecklingen kan se ut i olika åldrar.

Barn

Svårigheterna börjar ofta redan i spädbarnsåldern och matvägran är vanligare bland barn med autism än bland andra barn. De kräver oftare särskilda förhållanden för att ta bröstet, som till exempel speciell belysning, viss musik eller ett bestämt läge. Det finns även barn som vägrar att ta bröstet, men till de flesta kan man då ge flaska. Amning är betydelsefullt ur många aspekter, men man bör prioritera lugn och ro och att barnet får i sig mat.

Vänja barnet vid mat kan ta tid

Det är vanligt att det tar lång tid att vänja barnet vid annan kost än bröstmjölk och välling. Många barn är mycket misstänksamma inför nya smaksensationer och accepterar bara viss mat. Både matens konsistens, färg och form kan inverka.

Problem med mat kan också bero på svårigheter att tugga eller svälja. En annan vanlig anledning till svårigheter är att barnen inte accepterar att matvanor bryts, till exempel att de ska sitta vid ett bord och få mat med sked. Att senare lära sig äta med kniv och gaffel kan också vara svårt.

Tonåringar

Ett selektivt ätande kan ibland leda till låg vikt hos tonåringar med autism. Om det är en flicka tror omgivningen gärna att det handlar om anorexia nervosa. Men det selektiva ätandet kanske snarare är ett uttryck för att man har speciella intressen eller teorier, till exempel att det är synd om djur eller att vi äter upp maten för fattiga.

Tendensen att äta litet och inte gå upp i vikt är lika vanlig hos tonåriga pojkar med autism som hos tonårsflickor utan autism. Hos underviktiga pojkar med autism är det dock ofta inte fråga om en önskan att vara smal. De kan också vara något mer mottagliga för att ändra sitt ätande.

Gemensamma symtom för autism och anorexia 

Även om selektivt ätande ibland förväxlas med anorexia, är det viktigt att se att det även finns en hel del gemensamma symtom för autism och anorexia nervosa och bulimia nervosa. Tonåringar som har autism löper en något ökad risk att få problem med ätandet som leder till en allvarlig ätstörning. Det är alltså viktigt att noggrant analysera vad som ligger bakom matproblemen och hur de utvecklas.

Äta för mycket samtidigt som man rör sig lite

Ett annat och vanligare problem är att tonåringar har svårt att stoppa ett överdrivet ätande och blir därmed överviktiga. Många tycker dessutom inte om att motionera, vilket kan bidra till att vikten ökar för mycket. Det är givetvis viktigt att försöka förhindra en sådan utveckling på ett tidigt stadium.

Vuxna

Bland vuxna är det framför allt personer med autism och intellektuell funktionsnedsättning som fortsätter ha stora svårigheter kring mat och ätande. För en mindre andel personer med autism och normal begåvning kan allvarliga problem fortsätta även i vuxen ålder. Det handlar ofta om överdrivna rutiner och ritualer kring ätande. En del har också problematiska rutiner för att handla och laga maten.

Vad kan man göra för att minska svårigheterna?

Introducera ny mat

Många föräldrar till barn med autism väljer att redan från början introducera varje nyhet enligt noggranna strategier. Förändringar i smak och konsistens görs mycket försiktigt och i små steg. Ytterst små portioner av det nya kan till exempel alltid följas av en liten portion favoritmat. ”Först lite köttbulle, sedan en tugga ris” för den femåring som enbart kan tänka sig att äta ris, morgon, middag, kväll. Eller så kan barnet få en klunk att dricka efter varje tugga av det nya.

Sättet man väljer att introducera ny mat på kan behöva upprätthållas en lång tid, eftersom det tar längre tid för barn med autism att vänja sig vid nyheter än för andra barn.

Undvik frågor

Det är lättare för ett barn att svara ”nej” och ”jag vill inte ha” om barnet inte kan föreställa sig hur det nya smakar, eller inte hunnit bli van vid den nya smaken. Ett ”ja” kan innebära obehag, så det är tryggare att ta det säkra före det osäkra och svara ”nej” om någon frågar om man vill ha. För en förälder eller annan vuxen är det alltså bättre att säga ”Nu ska du få smaka…” än att fråga ”Vill du smaka…?”.

Skapa förståelse och lust

För ett äldre barn kan man använda sociala berättelser om det roliga, vanliga och nyttiga i att äta olika slags mat. Dessa berättelser bör utarbetas individuella tillsammans med barnet och familjen. Det gäller att försöka göra det lustfyllt att erövra nya färdigheter. Man kanske kan göra listor på maträtter tillsammans, där man efterhand kan pricka av vad som prövats och godkänts. Eller så kan man utgå från kostcirkeln där man prickar in på tallriken hur mycket av de olika sorterna man fått med. Kanske kan barnet delta i matlagningen och ta över vissa sysslor, så att mat blir något positivt laddat som ger barnet tillfälle att visa självständighet och ta ansvar.

Om maten blir en maktkamp

Mat kan vara vapen. Om ett barn skriker mycket, och om man dessutom har känsliga grannar, finns det risk att man låter barnet ta kommandot. Ett exempel är en liten flicka som alltid ville ha pannkakor och bara nygräddade sådana. Om hon var vaken och skrek på natten var mamman tvungen att stiga upp och grädda pannkakor för att få henne lugn. Att varsamt men bestämt återta makten i en sådan situation kan vara mycket svårt, men nödvändigt.