Gå till tandläkaren med barn

Ett viktigt råd till den som ska gå till tandläkaren med ett barn med autism är: ring i förväg och berätta för tandläkaren om hur funktionsnedsättningen påverkar situationen. Ge dig inte med att växeln säger att de ska framföra det till tandläkaren, utan tala själv med honom eller henne. Tandläkaren har ofta avsatt 15 minuter per barn för en undersökning. Om han eller hon inte känner till bakgrunden, eller om det är ont om tid vid besöket, kan det få konsekvenser för hur barnet klarar sina tandläkarbesök i framtiden. Familjen och tandvårdspersonalen måste i stället bilda ett team och arbeta tillsammans för att vården ska kunna bli bra på lång sikt.

Ge barnet tid

Gunilla Klingberg har arbetat som barntandvårdsspecialist på Mun-H-Center, ett orofacialt kunskapscenter i Göteborg, och har stor erfarenhet av hur man kan behandla barn med funktionsnedsättning. Det allra viktigaste anser hon är att avsätta tid i början, och att arbeta tillsammans med föräldrar och assistent. Ibland kan det vara bra att tandläkaren träffar föräldrarna en första gång utan att barnet är med. De kan ta med en kamera och fotografera, eller få med sig färdiga bilder hem, så att de kan förbereda barnet. Det är väl investerad tid att lägga ner mycket omsorg på starten av vården som ju faktiskt behövs hela livet igenom.

– Det är en balansgång hur fort man ska komma fram till att göra en första undersökning, säger Gunilla Klingberg. Men om man väl har etablerat trygghet och överblick i tandvårdssituationen, finns det många som sedan klarar att gå igenom behandlingar också. Vid större vårdbehov behövs ofta narkos för att genomföra behandlingen.

Motivera och vara lyhörd

Både hemmet och tandvårdspersonalen måste vara mycket noga med att förklara och motivera varje moment i undersökningen och behandlingen. En spegel uppe vid lampan kan vara ett bra hjälpmedel – det kan göra det spännande att följa med vad som händer. Men det finns också barn som kan tycka att det är skrämmande med en spegel. Det är viktigt att vara lyhörd för det enskilda barnets reaktioner.

Röntgenundersökning är ofta svårt att genomföra. Ibland går det efter mycket träning, i andra fall får man ta röntgenbilder i samband med att barnet sövs för tandbehandling eller annat ingrepp.

Det sägs ofta att barn med autism har högre smärttröskel än andra – behöver de därför mindre smärtlindring? Gunilla Klingberg anser inte det. Barnet med autism kanske tycks tolerera smärta mer än andra, men det kan bero på att de har svårt att uttrycka sina känslor. Obehag och smärta upplever säkert de flesta på samma sätt som andra barn.

När det gäller barn med funktionsnedsättning eller sjukdom som också har svårt att äta, anser Gunilla Klingberg att tandläkaren måste vara ödmjuk. Tandvården bör inte ge kostråd, det är sjukvården som ansvarar för barnets nutrition. Det viktiga är att hantera den befintliga situationen så bra som möjligt.

Tandreglering är ofta nödvändig för personer med bettavvikelse eller avvikande ansiktsväxt. Den måste genomföras med stort tålamod. Man måste vara uppmärksam på att personer med autism kan ha svårt att uttrycka om det gör ont eller känns mycket obehagligt.